Mellanrummet

Mellanrummet

Om bloggen

Min förhoppning med den här bloggen är att den ska vara ett forum människor emellan. Där man kan utbyta tankar och idéer med varandra.

Gott nytt år

VardagsreflektionerPosted by Anette Forssander Tue, December 31, 2013 14:56:32
Nyårsafton igen, och i skrivandets stund när jag vill formulera något tänkvärt vandrar tankarna bakåt i tiden. Till alla otaliga nyårslöften jag lovat mig själv, för att några veckor senare bryta dem. De flesta har handlat om att äta nyttigt, motionera mer, eller på något annat sätt bli en "bättre människa". (Vad nu det innebär)
Under året som varit har nya motionsformer och dieter dykt upp, sist i raden 5:2-dieten. Om jag förstått det hela ungefär rätt, så äter man ganska vanligt i fem dagar och fastar i två. Där jag sitter med datorn i knäet i mina yogabrallor, nymätt av en underbar jordnötssoppa. Kan jag inte tänka annat än "Usch så jobbigt".
Om jag ska uttrycka det i klarspråk så är jag helt enkelt "skittrött"på dieter. Det handlar inte om någon speciell diet överhuvudtaget, mer om att vi försöker hitta lösningar som inte håller i längden, dessutom tror jag att själva ångesten när vi inte klarar av att leva upp till våra föresatser är skadligare än själva maten.
Varför inte vända uppmärksamheten inåt i stället och känna efter. Vad behöver min kropp i dag? Är jag frusen kanske det smakar bra med en het soppa. Har jag gått upp lite vikt, kanske jag mår bättre av att dra ner lite på portionerna. Men det borde jag väl klara av att räkna ut själv.
Nej i år kommer mitt nyårslöfte se lite annorlunda ut.
2014 tänker jag inte ta livet så allvarligt, jag tänker leka, skratta och kramas mer. Ta problemen när de kommer och vara nöjd i stunden så som den är.
Från djupet av mitt hjärta
Gott nytt år gott folk!

Let go

VardagsreflektionerPosted by Anette Forssander Mon, December 23, 2013 21:32:29
Visst är det märkligt, att jag precis vid rätt ögonblick, stressad och med dunkande huvudvärk råkade glömma min femhundralapp i bankomaten. Som väl var kom det strax efter mig en mörkhyad man för att ta ut pengar i automaten efter mig.Han ropade på mig och sträckte fram handen med femhundralappen.
- Du glömde den här.
- Tack, svarade jag. Tog pengarna och fortsatte snabbt vidare bort till ICA. Där jag ska köpa bröd och kopieringspapper. När jag står där och ska välja bröd dyker samme man upp igen. Den här gången med ett leende som sträcker sig från ena örat över till det andra.
- Har du mycket i huvudet? frågar han.
- Ja, svarar jag och nickar och ler nästan lite generat. I huvudet far tankar om utbildningsdagen i morgon och yogalektioner ikväll som inte är färdigplanerade, skrivbordsjobb, städning och allt annat som måste bli klart innan det är dags för julledighet.
- Can you speak english, fortsätter han.
- Yes, svarar jag och nickar än en gång.
- I was worried for you.If you have to much in your head, "Let go". It´s not good for you, han fortsätter lite till men jag hör inte precis vad han säger.
-Thank´s, svarar jag och igen går vi åt var sitt håll. Men mannens "Let go" stannar kvar som ett envist eko i huvudet.
Senare efter lunchen när huvudvärken tog i ännu värre bestämde jag mig för att nu låter jag jobbet vara och lägger mig och vilar. Och tänk, senare på eftermiddagen gick såväl planeringen som yogalektionerna alldeles utmärkt. Deltagarna på utbildningsdagen blev också nöjda.
Jag tror att vissa möten är förutbestämda, att vi ibland möter någon för att det måste vara så, om det så än bara handlar om några få sekunder. För att vi behöver se livet ur ett lite annat perspektiv eller ta en ny riktning i livet.
Hur som helst, efter det har jag tagit det lite lugnare, ingen mer huvudvärk, slappar på kvällarna och börjar faktiskt sova ganska gott på nätterna igen. Så med all respekt för skrivbordsjobb, och allt annat som inte blev helt klart innan ledigheten "Let go, it must be good for my soul, body and brain". Det finns med all säkerhet kvar när jag kommer tillbaka till jobbet igen i januari.
Från djupet av mitt hjärta
Julefrid och allt annat gott du kan önska dig.
Det är du värd.